Grannen vattnar sina blommor på balkongen, det är så frodigt så ni anar inte. Det myllrar av små palmer och växter man inte trodde fanns och växter man knappt sätt överleva innomhus i sverige. Det är vackert på hans balkong.
Han vattnar med kärlek, för han vill inte att något ska dö.
Jag får känslan av att så länge han har kvar sin trädgård så har han kvar nånting mera.. minnen, närhet och kärlek.
Min granne är en gammal man, och att ligga i sängen och vakna till ljudet från en vattenslang är underbart, luften är lite fuktig så det luktar sommarregn och växtlighet.
Jag ler... Tack för att du sprider sån kärlek.. Jag känner den ända in till mig.
<3 Le
fredag 19 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
oh- vilka vackra poetiska reflektioner du gjort, jag njøt av att læsa detta, mycket bra , jag blev rørd o fick en målad bild øver den gamla mannen med sina væxter , kunde kænna værmen, lukten o glædjen øver att fortsætta vattna så o skørda, det handlar livet om , ælskar dej, mammiiii
Tack <3 ja jag njöt verkligen :) tack än en gång för fina kommentaren! Älskar dig med mammi! Puss
Skicka en kommentar